ibland vill jag bara gömma mig i mitt skal,
säga att; nej nu kommer jag aldrig ut igen.
men hur skulle det gå då?
jag är glad att jag har er, som trots att jag spjärnar emot,
drar ur mig ur skalet.
Får mig att ta tag i problemen och reda ut dem,
ist för att bara rycka på axlarna och sticka.
För det är vad jag har gjort.
Jag försöker ändra, men gamla spår som funkat..
de känns ändå välbekannt och bra.
tyvärr...

usch, vilken jävla kväll.. har verkligen fått tagit tag i mig själv och försökt reda ut en sak. Kanske jag är så hemsk, så som jag aldrig någonsin velat varit? en sån som han. så vill jag aldrig bli!
kanske därför jag hetsade upp mig på en gång? vad vet jag? ingenting uppenbarligen.
men förhoppningsvis så ska jag inte göra någon ledsen, eller bli ledsen själv. det får helt enkelt bli som det blir. åh, jag undrar varför jag satte mig i denna situation.
Stopp-knappen har lyst länge, och jag har bara åkt vidare. Precis som när man inte ville åka till skolan. man bara åkte vidare.
och löste det något? ja, delvis! det löste det för en period iaf.
du har inte fel i det du säger, absolut inte. Jag är glad att du orkar, glad att du finns där. för du betyder väldigt mycket.
Fast egentligen, det kanske bara är mina hjärnspöken..

_________________________________________

nu tänkte jag skriva om dagen iaf:) gårdagskvällen som jag skrev om var inte helt underbar, det har inte dagen varit heller...
men så kan det vara ibland, det bästa på hela dagen har varit Linda! helt klart, vad skulle jag göra utan henne?..
shoppat massa idag iaf (= studentpresent till bästaste frida!
skor till mig själv, och en jättesöt klänning som jag fastnade för, en grej till mina ridstrumpor och massa spån till tequila
sen fick jag även ett par dyr-ridhandskar av min kära mamma..
så nu ska jag kunna hålla i tyglarna!

ikväll blir det nog bilbingo, tråkigt bara att det inte blir sällskap. men vad gör man..
mat nu.

 Tjing!